FÖRUTSÄTTNINGAR FÖR LÅNGSIKTIGHET OCH SJÄLVFÖRSÖRJNING UTIFRÅN SWOT-ANALYSEN
Resiliens är den långsiktiga förmågan hos ett system att hantera förändringar och fortsätta att utvecklas. Om vi utgår från SWOT-analysen när vi tittar på förutsättningarna för att skapa långsiktighet och bättre självförsörjning i systemet framstår det tydligt att det på det lokala planet finns engagemang, vilja och dokumenterad handlingskraft hos såväl kulturutövare, KKN-näringar (Kulturella och kreativa näringar) som näringsidkare inom andra områden. Tillgången till odlingsbar mark och (relativt) billiga hus är en annan gynnsam faktor i sammanhanget. (En viktig strategi för fria kulturutövare, inte minst i osäkra tider, är att hålla nere utgifterna, något som kan vara svårare för konstnärer i storstäder med gentrifiering och ständigt höjda hyror).
Tyvärr råder för närvarande en brist på mötesplatser på Orust, vilket försvårar den potentiella samverkan som är nödvändig för långsiktighet och större grad av självförsörjning. Förstärkande faktorer utifrån är allmänna trender i samhället som innebär ett ökat intresse för lantliga, lugna och hållbara livsstilar, ökat miljöengagemang, ökat fokus på lokalt baserad produktion och cirkulär ekonomi samt ett växande intresse för ekoturism. Samtidigt bidrar en fortsatt urbanisering till att obalansen mellan tätorter och landsbygd ökar. På det samhälleliga planet ser vi också ökande kulturella klyftor på flera plan (vi/dem, östra/västra Orust, sommar/vinter, permanentboende/sommargäster). En befäst tendens till individualisering av strukturella problem riskerar att få minskad social sammanhållning och minskat samhällsengagemang som följd.
För att navigera i det rådande landskapet med målsättningen att skapa långsiktighet och bättre självförsörjning krävs en medvetenhet om de krafter som håller systemet samman och de som riskerar att dra det isär. Som så många gånger i verkligheten så har vi parallella rörelser i rakt motsatta riktningar att förhålla oss till: Å ena sidan ett ökat intresse för lantliga hållbara livsstilar och lokalt baserad produktion, å andra sidan en pågående urbanisering, globalisering med outsourcing och allt annat en lokal produktion. Å ena sidan gott om engagemang och nätverkande, å andra sidan en långt gången individualiseringsprocess. Mycket tyder på att gemensamma mötesplatser är något som skulle vara välgörande för långsiktigheten och självförsörjningsgraden i kultursystemet, liksom återigen samverkan och persontransporter som knyter ihop människor och verksamheter på östra Orust på ett jämställt och hållbart sätt.
LIVSKVALITETENS KEDJEREAKTION
Det börjar hända saker här som är intressanta ur ett hållbarhetsperspektiv och de har i allmänhet med kultur att göra. Saker syns. MUMA gör exempelvis att fler kommer hit. Sådant ökar livskvaliteten för oss som redan bor här. Vi har en god spiral, ett slags kedjereaktion: Konsten lockar till sig folk – området uppfattas som attraktivt – det leder till inflyttning –
som skapar arbetstillfällen – livskvaliteten höjs – snart händer det ännu mer grejor – utbud och kompetens ökar – en kritisk massa uppnås. (Det kan tänkas att denna process förstärks när Corona-hotet får fler att söka sig till sammanhang där det blir enklare att ordna självförsörjning).
EN GEMENSAMT FINANSIERAD LOKAL
Självförsörjning kan också handla om att skapa en gemensamt finansierad lokal där man tar in intäkter. Om vi vill bygga ett hus bör vi lyfta det med kulturevenemang, evenemang som kan fungera som motor för samverkan.
DECENTRALISERING – MINDRE SÅRBARHET
Det finns en fara med alltför mycket centralisering till Henån (inte minst på lång sikt, då det som nu är centrum riskerar att permanent hamna under vatten). Ett decentraliserat, överlappande system med många noder är på flera sätt mindre sårbart för såväl klimatpåverkan som politiska nycker och svängningar i graden av engagemang hos drivande personer eller organisationer.
HÅLLBAR KONST MED EKONOMISK STÖD
Samtidigt är väl helt ärligt det så att konsten aldrig blir självförsörjande, förutom viss kommersiell verksamhet som privatteatrar med dyra biljetter, eller Fotografiska, som har välbeställda mecenater bakom sig. Det är därför vi fortfarande har kulturpolitik, bidrag, stipendier och dylikt som säkrar kontinuiteten. Möjligtvis kan kommersiella kreativa näringar vara självförsörjande, men de lutar sin verksamhet mot att artister eller konstnärer skapar och det skapandet utförs mycket ofta utan garanterad ersättning (jämför David Throsbys cirkelmodell som David Karlsson skrivit mycket om). Utan konst, inga kreativa näringar. Utan musiker – inget Slussens pensionat eller musikfestivaler, utan konstnärer – inget galleri, ingen konsthall eller museum, ingen kommunikation… För att utveckla en plats borde konsten få mycket stöd, inte bara ekonomiskt utan också i form av ateljéstöd, residens, lokaler för att göra, mötas, visa konst och för att föra de viktiga samtalen. Senare kan näringar som gör mat, har övernattning, hyr ut ljus/ljud och annan utrustning, kommunikatörer, tryckerier och så vidare komma in. Så – för att konsten på Orust ska vara hållbar krävs ekonomiskt stöd till residens, stipendier, löner, ateljéer med låg hyra, utställningsstöd, kurser, workshops, konstskola, arrangörsstöd, lokaler, utrustning. Om kärnan, det vill säga KONSTEN, får stöd att utvecklas så kommer de andra näringarna i sin tur utvecklas och öka i omsättning, inte tvärtom. Konsten skapar stora värden i de cirklar som finns utanför och dessutom en massa omätbara värden i samhället. Den centrala frågan är om det finns någon affärsmodell som kan föra resurser från de yttre cirklarna in i mitten av systemet för att säkerställa kultursystemets självförsörjning.
DET SAMHÄLLE VI VILL HA
Slutligen finns en idémässig utveckling som inte ska tappas bort. Idén om det samhälle vi vill ha, den gemenskap vi vill att våra barn ska växa upp i. Livskvalitetsdimensionen som behöver manifesteras och bli synlig – genom konsten och kulturen, genom samverkan och möten. Det attraktiva, goda samhället blir i sig en magnet för inflyttning och verksamheter. Även detta är en faktor som påverkar förutsättningarna för att skapa långsiktighet, resiliens och bättre självförsörjning i kultursystemet.
Länk till: Analys efter workshop och grupparbete mars 2020.
Länk till: Statistik- och analysarbetet vi gjorde inför ny ansökan till Kultursystemet Etapp 2.